Experientia est optima magistra
För ungefär tio år sedan, om inte mer (för i år firade jag och min Macbook tio år efter examen; alla hade en egen), när jag blygsamt drömde om att bli om inte Nadezhdina för inhemska kulturstudier, så åtminstone Still On Something Nadezhdina inom ungefär samma område, blev jag oavlåtligt imponerad av romersk poesi. Jag har fått ett så starkt intryck att jag känner att många saker i mitt liv skulle ha blivit annorlunda utan den.
På lektionerna fick vi prosa att läsa. Om förrädiska gallare som levde ett primitivt liv, om truppernas framgångsrika framryckning på vägar som alla ledde till Rom, men trupperna gick i motsatt riktning eftersom de var tvungna att gå till Britannien. Och örnen som hackar på Prometheus lever, förstås. När vi började läsa alla dessa tidlösa klassiker högt blev det genast uppenbart hur dött språket var. Även om det ibland fanns en känsla av att publiken uppenbarligen försökte kalla på någon (som i en dålig och billig film med snett ritade pentagram), blev den allmänna atmosfären inte livligare. Samtidigt var skämtet om läkarstudenterna inte längre bara ett skämt. För att visa hur nära den franska kulturen ligger oss (det vill säga att vi inte har kommit långt från gallerna) tog vår lärare upp poesi, som vi inte fick röra, eftersom vi inte lyckades få ut något bra av den med en örn. Och det var då som latinet började klinga. I alla betydelser av ordet. Den vaknade till liv. Och det var vackert. Det var logiskt: vår lärare var mer erfaren, han hade haft tid att läsa mycket i sitt liv. Men de andra erfarna läsarna läste inte på det sättet. Och jag ville att den skulle hålla så länge som möjligt. Jag ville att den skulle hålla så länge som möjligt. För det första hade en sådan föreställning aldrig getts någon annanstans. Efter det började Horace att framstå som en levande person, kanske hade han till och med upplevt känslor en gång. Och olika sådana dessutom. Och för det andra för att varje Lorem Ipsum följdes av en detaljerad berättelse om den anapiste som väntade på alla i provet. Den som ingen av oss skulle passera, förstås. Men först kommer smärtan och förödmjukelsen. För det finns inget sätt att undvika det. Nej, naturligtvis älskade vår lärare sitt ämne. Och han ville uppenbarligen överföra en del av den känslan till oss. Men han var bättre på att skrämma.
Jag lärde mig franska frivilligt och just på grund av ljudet av det (jag visste redan att våra översättningar var av tvivelaktig kvalitet och att det därför var bättre att slå upp källmaterialet; men det var inte så mycket för Foucaults skull som för Joe Dassins). Det var ungefär samma sak med Baudelaire som med latin. Men sedan blev det också vackert, och jag slutade be människor i min närhet att säga något på franska, eftersom jag kunde göra det själv. Jag började lära mig tjeckiska för Tjeckien. Efter att ha bekantat mig med den franska kulturen och historien (och ju bättre du känner till dem, desto värre är det) insåg jag att det inte finns något att göra där utan att kunna språket. Du kan få en ytlig uppfattning, men du kan inte riktigt förstå det (åtminstone inte i närheten, men låt oss vara realistiska). Denna regel gäller för alla andra kulturer. Och om du gillar gärmelin måste du också läsa innehållet på förpackningen. På originalspråket. Respektera den kultur som har skapat den ost som inte är camembert.
Jag brukade gilla tjeckiska för att det var tjeckiskt. Nu när jag har rett ut fonetiken gillar jag det för att det är vackert. Den är mjuk och skonsam. Det är lugnande och skönt. Den omsluter och smeker. Och du snubblar över konsonanterna precis där du behöver, för tjeckiska är kärlekens språk. Naturligtvis lät det först ganska läskigt också. Som en gaffel på bohemiskt glas. Och materialet var ungefär så, men inte riktigt. Alla författare av talutvecklingshjälpmedel har nämligen inte ställt sig upp på att inte bara forma en text av en viss uppsättning ord, utan också ge den en mening. Läsaren ställs alltså inför svårigheterna i livet som sociopatisk student, som uppenbarligen har svårt att kommunicera med sin klasskamrat, och i stället för fraser som normala människor skulle kunna utbyta, listar han hennes föremål i klassrummet, och uppehåller sig separat vid färgen på krita, väggar och bänkar. För att göra det hela tungt för läsaren uppmuntras han att också lära sig det på löpande band. Det utvecklar inte talet. Det visar inte heller på språkets charm. Varför lära sig om krita när man är mer känslig för ordet láska? Uttalas korrekt och mjukt? Eller till exempel "kroužek" (kroužek). Det är mitt favoritord nu. Jag tycker att allt är vackert. Och du behöver inte ens gå långt för att få tag på det: du hittar det direkt, första gången du slår upp alfabetet.
Och det är bra om det finns en Kato Lomb i studentens liv som förklarar för honom att man inte ska plugga utan läsa och älska. Och läs allt du gillar. Ännu bättre vore det om han gissade det själv. Det skulle spara honom mycket tid: han skulle inte distraheras av texter vars verklighetsförankring ännu inte har bevisats, och inte heller av Cato Lomb. Och i allmänhet är det anmärkningsvärt om gissningarna också berörde den märkliga omständigheten att det tjeckiska språket inte ligger så nära det ryska språket. Det är visserligen otroligt, men det är ett faktum. Ja, tjeckiskan liknar ryskan. Men inte mer än något annat språk som jag känner till. Det finns alltså likheter, men det finns ingen anledning att överdriva. Och ibland hjälper kunskaper i franska mycket bättre än att vara van vid ryska när man ställs inför det okända. Och det finns tillräckligt mycket av det okända på tjeckiska.
I skolan fanns det inget val. Om man på måndag skulle veta hur John och Jane hade åkt till en kompis över helgen fanns det bara två alternativ: att lära sig det eller att inte lära sig det. Universitetslatin gav ungefär lika mycket utrymme för kreativitet. Det var bara franskan som bröt denna välbekanta men frustrerande dysfunktionella modell. Hur som helst. Från tjeckiska dialoger övergick jag nästan omedelbart till monologer. Det var svårt, men jag lyckades. Och nu har jag inte bara kroužek, utan också min favoritöversättning av den danske prinsens monolog. Det gjordes av Erik Adolf Sadek. Han studerade länge Goethe och översatte Shakespeare från 1936 till 1963 (dvs. fram till sin död). Det är lika roligt med översättningar i Böhmen som med oss. Och de säger att det finns bättre. Men jag tycker att den här är mer klangfull. Och det finns mindre Pasternak i den. För det måste finnas en skillnad om det inte är originalet som vi har framför oss. På fotot ser Eric Adolph på de kommande generationerna på samma sätt som vår lärare såg på oss. Och jag tror att det är ett barndomstrauma, inte bara en tillfällighet.
Relaterade publikationer:
Simulacra-museet
Urban Decay Dictionary. Andra delen Svårigheter med översättning
Mitt liv i konsten. Första delen Formandet av den kreativa identiteten. Ursprung och inflytande
Urban Decay Dictionary. Första delen Dictionnaire français-russe de l'argot, de la langue populaire et familière
Latinska ordspråk och uttryck
А
A priori - ursprungligen, i förväg. Från början.
.
Ab incunabulis - från vaggan. Från vaggan.
.
Acta est fabula - föreställningen är slut.
Ad bestias, att avrätta. Till djuren.
* dvs. Ad calendas graecas - aldrig, efter regnet på torsdag, när det regnar, utan när det är dags för slavarna att dödas och även för krigsfångarna.
Ad calendas graecas - aldrig, efter regn på en torsdag. Ad calendas graecas.
. * Hos romarna kallades kalendrarna för den första dagen i varje månad, då skulderna betalades. I Grekland fanns det inga kalendrar, så detta uttryck betydde - tills en tid som aldrig kommer.
Alea jacta est - lotten är kastad. * Julius Caesars ord om ett oåterkalleligt beslut, ett steg som inte tillåter någon reträtt, ingen återgång till det förflutna. År 44 f.Kr. beslöt Julius Caesar, befälhavare för de romerska legionerna i provinsen Cisalpine Gaul, att ta ensam makten och korsade Rubiconfloden med sina trupper, som var provinsens naturliga gräns. Därmed bröt han mot lagen om att prokonsuln endast hade rätt att leda en armé utanför Italien och inledde ett krig mot den romerska senaten.
Aliena vitia in oculis habemus, a tergo nostra sunt - Andras laster är framför våra ögon, men deras egna bakom deras ryggar.
Amat victoria curam - seger kräver arbete.
Ambitiosa non est fames - en hungrig man minns inte sin stolthet. Hungern är inte fåfäng.
Amicus certus in re incerta cernitur - en sann vän i nöd. En trogen vän känner man igen genom en otrogen gärning.
Amicus Plato, sed magis amica veritas - Platon är min vän, men sanningen är viktigare.
Aqua et panis - vita canis - vatten och bröd - en hunds liv. * Uttrycket tillskrivs påven Sixtus V (1500-talet), som ändrade ett tidigare känt uttryck: "bröd och vatten - välsignat liv".
Amicus verus - rara avis - en trogen vän - en sällsynt fågel.
Aquila non captatat muscas - en örn fångar inte flugor.
Aquilam volare doces - att undervisa en lärd person är bara att fördärva honom. Lär örnen att flyga
.
Arbor e fructu cognoscitur - ett träd är känt för sin frukt.
Ars longa, vita brevis, livet är kort, konsten är långvarig.
Astra inclinant, non necessinant - Stjärnorna lutar, de tvingar inte.
Audacia pro muro habetur - Mod ersätter murar.
Audentes fortuna juvat - Lyckan hjälper de modiga.
Audiatur et altera pars - Låt den andra sidan höras. * Uttryck för opartisk behandling av tvister, som härstammar från den atenska ämbetseden som innehöll orden: "Jag ska höra både den anklagade och den som anklagar på samma sätt".
Aurora musis amica - Aurora musernas väninna, dvs. morgonen är den mest gynnsamma tiden för att utöva vetenskap och konst.
Aut Caesar, aut nihil - antingen Caesar eller ingenting.
Aut vincere, aut mori - vinna eller dö.
Ave, Caesar, morituri te salutant - Hej, Caesar, de som går i döden hälsar dig. * De romerska gladiatorernas hälsning till kejsaren.
В
Barba crescit, caput nescit - med åldern bleknar minnet. Skägget växer, huvudet vet inte.
Barba non facit philosophum - skägg gör ingen filosof.
Bis ad eundem lapidem offendere - att snubbla två gånger över samma sten.
Bis dat, qui cito dat - två gånger den som ger snabbt.
Bona fides non patitur, ut bis idem exigatur - samvetsgrannhet tillåter inte att man hävdar samma sak två gånger.
С
Caecus non judicat de colore - en blind man bedömer inte färger.
Cantilenam eandem canis - sjung samma sång.
Carpe diem - ta vara på ögonblicket. Fånga dagen.
(Epikuriskt motto.)
Carthaginem delendam esse - Karthago måste förstöras (en ihärdig påminnelse, en obeveklig uppmaning till något). *Uttrycket kommer från M. Porchius Cato, censor år 184 f.Kr. Det sägs att Cato, när han var tvungen att uttrycka sin åsikt i senaten, tillade: "Dessutom anser jag att Karthago inte borde existera.
Cedant arma togae, concedat laurea laudi - Låt vapen ge vika för en toga, militär laurea för civil förtjänst. *En vers från Ciceros förlorade dikt Om hans konsulskap, som han citerar i sin avhandling Om plikterna. I denna dikt berömde Cicero sina stora segrar (över Catilina som gjorde uppror) och sina civila meriter.
Circulus vitiosus - ett dödläge, en ond cirkel.
Citius, altius, fortius - snabbare, högre, starkare!
Clavus clavo pellitur - att driva ut kilen.
Cogito, ergo sum - jag tänker, därför finns jag. (Rene Descartes, "Filosofins element".)
Cognosce te ipsum - känn dig själv.
Consensu gentium - i samförstånd. Genom nationernas samtycke.
.
Consuetudo est altera natura - vanan är den andra naturen. (Cicero, Om det högsta goda och det högsta onda.)
Contra fatum non datur argumentum - man kan inte argumentera mot ödet. Det finns inga argument mot ödet.
Contra jus - mot lagen.
Contra rationem - mot förnuftet.
Cornu copiae - överflödshorn. * Uttrycket har sitt ursprung i myten om nymfen Amalthea, som ammade Zeus med getmjölk. Bocken bröt hornet på ett träd och Amalthea fyllde det och förde det till Zeus. Zeus förvandlade geten som hade gett honom näring till en stjärnbild, och dess horn till ett underbart överflödshorn, en källa till rikedom.
Credo, quia absurdum est - Jag tror eftersom det är absurt.
Cum tacent, clamant - vältalig tystnad. När de är tysta skriker de.
(Cicero, "Första talet mot Catilina") *I detta tal, som hålls vid ett krismöte i senaten, beordrar Cicero, som överskrider sina befogenheter som konsul, Catilina, som är närvarande i senaten, att gå i exil. Senatorerna är tysta, och Cicero drar slutsatsen att de genom sin tystnad godkänner brottet mot det juridiska förfarandet, som kräver ett domstolsbeslut för att förvisa en romersk medborgare.
D
De gustibus et coloribus non est disputandum - smaker och färger är inte tvistiga.
De lingua stulta veniunt incommoda multa - En dum tunga orsakar mycket elände.
Deliberandum est saepe, statuendum semel - diskutera ofta, besluta en gång.
De minibus non curat praetor - en stor chef tar inte hand om småsaker.
De mortuis aut bene, aut nihil - de döda är antingen bra eller ingenting.
De te fabula narratur (mutato nomine) - Fabeln berättas om dig (endast namnet har ändrats). (Horatius, Satirerna.)
Deus ex machina - ingripande uppifrån. Gud ur maskinen
. * I antika tragedier: en teknik där en gudom (en skådespelare som stiger ner på scenen med hjälp av en mekanisk anordning, en maskin) plötsligt ingriper för att rädda en komplex relation mellan huvudpersonerna. Uttrycket har sedan dess använts för att hänvisa till en oväntad lösning på en svår situation, som inte följer av händelseförloppet utan som utlöses av ett ingripande från en högre makt.
De visu - externt, genom synen; på grundval av en direkt bekantskap med ett konkret föremål; genom ett ögonvittnes ögon. * I bibliografier, museikataloger etc. betyder det att de beskrivna föremålen har undersökts personligen av författaren.
Dictum factum - sagt är gjort.
Dictum sapienti sat est - tillräckligt sagt för den kloke.
Dies diem docet - dagen lär dagen, morgonen är klokare.
Dies dolorem minuit - tiden läker. Dagen minskar sorgen.
Digitus dei est hic - detta är Guds finger. * Berättelsen i Bibeln (2 Mosebok 8:19) är att Gud skickade tio plågor över Egypten för att övertala Farao i Egypten att låta det judiska folket åka till sitt hemland. Den fjärde var flugor. De egyptiska prästerna försökte driva ut de destruktiva flugorna, men de kunde inte göra något åt det. Och prästerna sade till Farao: "Detta är Guds finger."
Dixi et animam levavi - sade och lindrade själen. * Källan är Bibeln, boken Hesekiel 33:9: "Om du har förmanat den ogudaktige och han inte har vänt om från sin väg, ska han dö i sin missgärning, men du har gjort hans själ fri (liberasti).
Docendo discimus - genom att undervisa lär vi oss själva. (Seneca, brev.)
Ducunt volentem fata, nolentem trahunt - Den som är villig (att gå) leds av ödet, den som är ovillig släpas med. * Ett talesätt av den grekiske stoiske filosofen Cleanthos (600-talet f.Kr.), översatt till latin av Seneca.
Dulce et decorum est pro patria mori - det är trevligt och hedervärt att dö för sitt land.
Dum spiro, spero - medan jag andas hoppas jag.
Duobus litigantibus, tertius gaudet - när två bråkar, gläds den tredje.
Dura lex, sed lex - lagen är svår, men den är lagen.
E
Edite, bibite, post mortem NULLa voluptas - ät, drick, det finns inget nöje efter döden. * Ett vanligt motiv i antika inskriptioner på gravstenar och serviser.
Elephantum ex musca facis - att göra en elefant av en fluga.
Epistula non erubescit - ett brev rodnar inte. (Cicero, Brev till släktingar.)
Equi donati dentes non sunt inspiciendi, titta aldrig en gåvohäst i munnen.
Errare humanum est - Det är inneboende i människan att fela.
Est modus in rebus - allt har sitt mått. Det finns ett mått för varje sak.
Et fabula partem veri habet - Det finns sanning i en saga.
Ex fontibus - från första hand. Från källor.
Exercitium est mater studiorum - motion är lärandets moder.
Experientia est optima magistra - praktiken är den bästa läraren.
F
Fames - atrium magistra - hungern är konstläraren.
Feci, quod potui, faciant meliora potentes - Jag har gjort allt jag kan, den som kan, låt honom göra det bättre. * En poetisk parafras av den formel som romerska konsulners använder för att avsluta sitt betyg när de lämnar över makten till en efterträdare.
Felix, qui potuit rerum cognoscere causas - lycklig är den som kan känna till orsakerna till saker och ting.
Festina lente, gör allt långsamt. Skynda dig långsamt.
Fiat lux - låt ljuset vara! (Bibeln, Första Moseboken 1:3).
Finis coronat opus - Slutet är kronan på verket.
Fortuna caeca est - ödet är blint. * Fortuna, den romerska gudinnan för lycka, lycka, tur och välstånd, avbildades med ett horn av överflöd och en styrande åra i händerna, stående på en luftballong som svävade i luften eller med vingar och en ögonbindel över ögonen.
Fortuna favet fatuis - lyckan gynnar de dåraktiga.
G
Gaudia principium nostri sunt doloris - glädjen är ofta början på vår sorg.
Gutta cavat lapidem non vi, sed saepe cadendo - en droppe mejslar en sten inte med våld utan genom att ofta falla.
H
Habent sua fata libelli - böcker har sitt eget öde.
Haud semper erat fama - rykten är inte alltid fel.
Haurit aquam cribro, qui discere vult sine libro - drar vatten med en sil, som vill lära sig utan böcker.
Historia est magistra vitae - historien är livets lärare. (Cicero, Om talaren.)
Hoc erat in fatis - så var det ödet.
Homo homini lupus est - människa till människa är en varg. (Plautus, "Åsnor".)
Homo proponit, sed deus disponit - Människan föreslår och Gud disponerar.
Homo sine religione, sicut equus sine freno - En människa utan religion är som en häst utan tygel.
Homo sum, humani nihil a me alienum puto - Jag är människa och anser att inget mänskligt är mig främmande.
Honor habet onus - ord är tunga.
Honores mutant mores, sed raro in meliores - hedersbetygelser förändrar karaktärer, men sällan till det bättre.
I
Ibi victoria, ubi concordia - det finns en seger där det finns en överenskommelse.
Ignorantia non est argumentum - okunskap är inget argument.
Ignoscas aliis multa, nihil tibi - förlåt andra mycket, dig själv ingenting.
Ignoti NULLa curatio morbi - man kan inte bota en okänd sjukdom.
Ille dolet vere, qui sine teste dolet - en som sörjer uppriktigt utan vittnen.
In aqua scribere - att skriva på vatten.
Incidis in Scyllam cupiens vitare Charybdam - du möter Scylla och vill undvika Charybdis.
Innocens credit omni verbo - den ärlige tror på varje ord.
In saecula saeculorum - i evigheternas evigheter.
Inter arma tacent musae - Mitt i vapnen är muserna tysta.
Inter caecos luscus rex - bland de blinda en enögd kung.
In vino veritas - sanningen finns i vinet.
Ira odium generat, concordia nutrit amorem - ilska föder hat, concordia föder kärlek.
J
Judex est lex loquens - en domare är en talande lag.
Jus est ars boni et aequi - Lag är godhetens och rättvisans konst.
Justitia regnorum fundamentum - Rättvisa är statens grund.
L
Labor et patientia omnia vincunt - tålamod och arbete övervinner allt.
Lapsus calami - ett förbiseende. En glidning med pennan.
Lapsus linguae - tungans glidning.En glidning på tungan.
Legem brevem esse oportet - Lagen måste vara kortfattad.
Littera scripta manet - det skrivna brevet finns kvar.
Lupus in fabula - lätt som en plätt. Varg i en fabel.
* Ordspråket återspeglar den gamla tron att vargen dyker upp så fort den nämns.
Lupus non mordet lupum - vargen biter inte vargen.
Lupus pilum mutat, non mentem - vargen byter päls, inte humör.
M
Magna pars sanitatis - velle sanari - en stor del av hälsan är att vilja bli botad.
Mala herba cito crescit - dåligt gräs växer snabbt.
Manus manum lavat - en hand tvättar en hand.
Margaritas ante porcos - (att kasta) pärlor före svin. (Matteus 7:6).
Mea culpa, mea maxima culpa - mitt fel, mitt största fel. * En formel för botgöring och bikt i katolikernas religiösa rit sedan 1000-talet.
Medice, cura te ipsum - Läkare, bota dig själv.
Melius sero, quam nunquam - Bättre sent än aldrig.
Mendacem memorem esse oportet - en lögnare behöver ett gott minne.
Mendaci etiam vera dicendi nemo credit - Ingen tror på en lögnare, inte ens den som talar sanning.
Mendax in uno, mendax in omnibus - den som ljuger i en sak ljuger i allt.
Multum in parvo - mycket i små saker.
Ν
Nascuntur poetae, fiunt oratores - poeter föds, oratorer blir det.
Natura abhorret vacuum - naturen avskyr tomhet.
Nemo judex in propria causa - Ingen är domare i sina egna angelägenheter.
Nemo omnia potest scire - ingen kan veta allt.
Nihil agenti dies est longus - För den som inte gör något är dagen lång.
Nil sub sole novum - Det finns inget nytt under solen. (Bibeln, Predikaren 1:9.)
Noli tangere circulos meos - rör inte mina cirklar. (Arkimedes.)
Non est fumus absque igne - ingen rök utan eld.
Non olet - (pengar) luktar inte. * Den romerska historikern Suetonius berättar att när kejsar Vespasianus införde en skatt på offentliga latriner i Rom, uttryckte hans son Titus sitt missnöje. Vespasianus gav Titus pengarna från den nya skatten och frågade om de luktade. Titus erkände: "Non olet.
Non progredi est regredi - att inte gå framåt är att gå bakåt.
Non rex est lex, sed lex est rex - lagen står över kungen. Det är inte kungen som är lagen, utan lagen som är kungen.
Non scholae, sed vitae discimus - vi lär oss inte för skolan, utan för livet.
Novus rex, nova lex - en ny kung, en ny lag; en ny kvast sopar på ett nytt sätt.
NULLa calamitas sola - problem kommer aldrig ensamma.
NULLa dies sine linea - inte en dag utan en linje. * Plinius den äldre rapporterar att den berömda antika grekiska målaren Apelles (400-talet f.Kr.) "hade för vana att inte låta en enda dag passera utan att öva sin konst genom att rita en enda linje; detta var grunden till ordspråket".
NULLa regula sine exceptione - inga regler utan undantag.
NULLum malum sine aliquo bono - inget är dåligt utan något gott.
O
Oderint, dum metuant - låt dem hata så länge de är rädda. *(Kejsar Caligulas favoritspråk.)
Oleum addere camino - att fylla på olja i ugnen. (Horatius, Satirerna.)
Omne initium difficile est - varje början är svår.
Omnia mea mecum porto, jag bär alla mina med mig. * I Ciceros Paradoxer tillskrivs dessa ord den grekiske filosofen Biantus. Under ett persiskt angrepp på hans stad lämnade alla invånare på flykt från fienden staden och tog med sig sina ägodelar. Biant lämnade staden utan att ta med sig något, och när han fick frågan varför svarade han: "Jag bär alla mina tillhörigheter med mig".
Omnia vincit amor, et nos cedamus amori - kärleken besegrar allt och vi underkastar oss kärleken. (Vergilius, "Eklogerna".)
Omnis ars imitatio naturae est - all konst är en imitation av naturen.
Opus laudat artificem - verket prisar mästaren.
Åh, sancta simplicitas! - O sancta simplicitas! * Uttrycket tillskrivs den tjeckiske reformatorn Jan Hus. Legenden säger att Hus, som brändes på bålet, yttrade dessa ord när en gammal kvinna i fromma motiv kastade en hög med sly i elden.
O tempora! O mores! - Åh tider! O moral! (Cicero, tal mot Catiline.)
Otium cum dignitate - fritid med värdighet. * Ciceros uttryck ("On Orator") Med sådan fritid menade han fritid som ägnas åt vetenskap, litteratur och konst.
Otium post negotium - vila efter affärer.
P
Pacta sunt servanda - Avtal måste hållas.
Panem et circenses! - Bröd och cirkus! * Ett rop som uttryckte de grundläggande kraven från den romerska mobben under kejsartiden. Den romerska plebejerna i städerna accepterade förlusten av sina politiska rättigheter och nöjde sig med gratis utdelning av bröd, kontanter och gratis cirkusunderhållning.
Paupertas non est vitium - fattigdom är ingen last.
Per aspera ad astra - genom törnen till stjärnorna.
Per fas et nefas - genom lag och laglöshet.
Periculum est in mora - faran med att skjuta upp saker och ting.
Per risum multum poteris cognoscere stultum - genom att ofta skratta kan man känna igen en dåre.
Persona non grata - en oönskad person, en person som man inte kan lita på. * Inom diplomatin: en tjänsteman som har förlorat förtroendet hos ledningen i det land där han eller hon är ackrediterad och som ska återkallas.
Piscator piscatorem procul videt - en fiskare ser fiskar på avstånd.
Plenus venter non studet libenter - en full mage är döv för att lära sig. En full mage lär sig inte frivilligt.
Pollice verso - dödsdom. Med tummen nedåt.
* Handen med tummen nedåt var en villkorlig gest i den romerska cirkusen, som innebar att man krävde att en besegrad gladiator skulle avlivas.
Post factum - efter handlingen.
Post scriptum - Efter det som är skrivet (förkortat P.S.).
Primus inter pares - Först bland jämlikar.
Procul ab oculis - procul ex mente - ur sikte - ur sinnet; ur sinnet, ur hjärtat.
Pro et contra - för och emot.
Pro forma - för form. * På ryska används ett ord "pro forma" - att göra något bara för att hålla en formalitet.
Q
Qualis dominus, talis servi, som herre, så är också tjänarna.
Qualis rex, talis grex - Som kungen är samhället.
Qualis vir, talis oratio - Som en man, så är talet.
Qui fuit rana, nunc est rex - från smuts till värdighet. Den som var en groda är nu en kung.
Qui quaerit, reperit - den som söker, finner.
Qui seminat mala, metet mala - den som sår ont kommer att skörda ont.
Quisque fortunae suae faber - var och en skapar sin egen lycka.
Quod erat demonstrandum - Det som måste bevisas (förkortat Q.E.D.).
Quod in corde sobrii, id in lingua ebrii - Vad en nykter man har i sitt sinne, har en fyllo i sin tunga.
Quod licet Jovi, non licet bovi - Det som är tillåtet för Jupiter är inte tillåtet för tjuren.
Quot homines, tot sententiae - lika många människor som det finns åsikter.
Quot servi, tot hostes - lika många slavar, lika många fiender.
R
Rem tene, verba sequentur - bemästra saken, så kommer orden att följa.
Repetitio est mater studiorum - Upprepning är lärandets moder.
Res publica est res populi - Republiken är folkets verk.
Risus sardonicus - sardoniskt skratt. * Enligt de gamla var ett skratt med en grimas som liknar ett krampaktigt ansiktsuttryck orsakat av förgiftning med en giftig ört - sardonica herba, som växer på ön Sardinien.
S
Saepe stilum vertas - revidera oftare, arbeta noggrant med ditt skrivande. Vänd pennan oftare.
* (Horatius, "Satirer") Stilus är namnet på en pinne som grekerna och romarna använde för att skriva på vaxade tavlor. Den var spetsig i ena änden och användes för att skriva genom att skrapa på vax. På andra sidan var den formad som en spatel: den användes för att jämna ut vaxet. För att korrigera texten var det nödvändigt att radera det som skrivits och sprida ut vaxet genom att vända på stilen.
Salus populi summa lex est - folkets bästa är den högsta lagen.
Scio me nihil scire - Jag vet att jag inte vet någonting.
Sero venientibus ossa - sena komiker (får) tärningarna.
Sic transit gloria mundi - så passerar den världsliga glansen. * En fras som riktas till en framtida påve vid tiden för hans prästvigning, samtidigt som han bränner ett tygstycke framför honom som ett tecken på den jordiska maktens spöklikhet.
Sine ira et studio - utan ilska eller partiskhet. * Den romerske författaren Cornelius Tacitus skrev om historikerns plikt att berätta utan ilska eller partiskhet.
Si tacuisses, philosophum mansisses - om du var tyst, skulle du förbli en filosof.
Sit mens sana in corpore sano - En frisk kropp har en frisk ande.
Si vis amari, ama - om du vill bli älskad, älska.
Si vis pacem, para bellum - om du vill ha fred, förbered dig för krig.
Si vox est, canta - om du har en röst, sjung.
Sub rosa - i hemlighet, i hemlighet. Sub rosa.
* Hos de gamla romarna var rosen ett emblem för hemlighet. När husbonden hängde en ros över bankettbordet visste gästerna att allt som sades vid bordet måste förbli hemligt. Rosen blev en symbol för tystnad eftersom den var blomman för Venus och Harpokrates, tystnadens gud, som såg till att kärlekens njutningar förblev hemliga.
Suum cuique - var och en för sig.
T
Tabula rasa - en ren plats. En skrapad tavla.
Tempora mutantur et nos mutamur in illis - tiderna förändras och vi förändras med dem.
Terra incognita - okänt land. * På gamla geografiska kartor användes dessa ord för att beskriva outforskade områden på jorden. I bildlig mening betyder det något helt okänt.
Tertium non datur, en tredje är inte given.
Timeo Danaos et dona ferentes - Jag är rädd för grekerna och de som kommer med gåvor. (Vergilius, Aeneid.)
Tres faciunt collegium - tre utgör en gemenskap.
U
Ubi societas, ibi jus - där det finns ett samhälle finns det en lag.
Ultima ratio - det sista argumentet, den sista utvägen.
Una hirundo non facit ver - En svala gör ingen fjäder.
Urbi et orbi - Till staden och världen. * Ord som ingår i formeln från 1200-1400-talet för att välsigna en nyvald påve som ledare för den katolska kyrkan i Rom och i hela världen, och som blev en formel för att välsigna påven i hela världen.
Ut salutas, ita salutaberis - så som du hälsar, så hälsar de dig.
V
Vade in pace - gå i fred. * En fras som uttalas av en katolsk präst vid absolutionen efter bikten.
Vademecum - Det gemensamma namnet för guideböcker och referensböcker. Följ med mig.
Vae victis - ve den besegrade. * I kriget mot gallerna år 390 förlorade Rom och fick betala tusen pund i guld. Till den skamliga uppgörelsen kom förödmjukelsen: de vågar som gallerna tog med sig var felaktiga, och när romarna började protestera mot detta satte en galler sitt svärd på vågen och sade: "Ve de besegrade!" Och romarna fick stå ut med det.
Vale et plaudite - farväl och applåder. * Den sista frasen i romersk teater som en skådespelare säger från scenen i slutet av en föreställning.
Vanitas vanitatum et omnia vanitas - fåfängligheternas fåfänga och all fåfänga. (Bibeln, Predikaren 1:2.)
Veni, vidi, vici - kom, såg, segrade. * Enligt Plutarch rapporterade Julius Caesar om sin snabba och ärofyllda seger med denna fras.
Verbum manet, exemplum trahit - ordet upphetsar, exemplet fängslar.
Veritas odium parit - sanningen föder hat, sanningen sticker ögat.
Videant consules, (ne quid res publica detrimenti capiat) - Låt konsulerna se till att republiken inte lider någon skada. *Formula för senatens krisdekret som innebar att undantagstillstånd utlystes med diktatoriska befogenheter för konsulerna.
Vim vi repellere licet - våld får avvärjas med våld.
Vis inertiae - tröghetens kraft, konservatism.
Vita sine libertate nihil est - liv utan frihet är ingenting.
Vivere est cogitare - att leva är att tänka. (Voltaires motto.)
Vivos voco, mortius plango, fulgura frango - Jag kallar de levande, jag sörjer de döda, jag krossar blixten. * Inskription på klockan i ett av de äldsta klostren i Europa, som Schiller använde som epigram till dikten "Song of the Bell".
Volens nolens - viljelöst. Villigt, ovilligt.
Vox clamantis in deserto - en röst som ropar i öknen. (Johannes 1:23; Matteus 3:3; Lukas 3:4; Markus 1:3.)
Vox populi - vox dei - folkets röst är Guds röst.
